Stockholmiapristagare

25 april 2017

2017 års Stockholmiapris är korade. I samband med Samfundet St Eriks årsmöte i går kväll korades årets vinnare av Samfundets, Stadsarkivets och Stockholmias pris för bästa akademiska uppsats om Stockholm.

Årets vinnare av Stockholmiapriset är Isabella Forssberg med uppsatsen Museiskaparna. Skapandet av Hallwylska museet och Waldemarsudde och hur museerna skildrar sina grundares verk idag. Årets vinnare av Stockholmiapriset - när historien möter samtiden är Tobias Larsson med uppsatsen Ordering the Streets. The establishment of Sweden’s first police in 1776.

I sin uppsats visar Isabella Forssberg hur två av Stockholms framträdande kulturinstitutioner aktivt söker förmedla ett för staden Stockholm värdefullt historiskt kulturarv. Genom att ställa museigrundarnas avsikter mot de budskap som dagens museiförvaltare förmedlar, visar hon hur de båda museerna idag strävar efter att förena en nutidsförankrad konstnärligt didaktisk ambition med en trohet mot museigrundarnas intentioner, samt med målsättningen att för stadens invånare levandegöra dess historia.

Uppsatsen är en metodologiskt och teoretiskt väl utförd studie, där författaren ställer dokument från instiftandet, museikataloger, nutida vägledningstexter samt deltagande observation av guidade museiturer i ett systematiskt jämförande ljus. Med genus och klass som analytiska verktyg tolkar Forssberg de två kulturinstitutionernas tilltal och beskrivningar av grundarnas ambitioner och platsernas betydelser. Genom jämförelsen kan hon visa hur mer eller mindre dolda föreställningar om klass och genus påverkar den information som museerna förmedlar.

Tobias Larssons uppsats om Stockholms poliskammare under dess första verksamhetsår 1776 för oss in i ett Stockholm, där en ny myndighet försöker bringa ordning på gator och torg, i gränder och krogar. Författarens kvantitativa kartläggning av småbrottslighetens karaktär, vilka som var utövarna, var brotten ägde rum och hur de bestraffades, samlar sig till en bred och detaljerad bild av stadens sociala verklighet. Studien ger intressanta insikter i tidens syn på ordning och oordning genom att ställa den ”mikrosociologiska” undersökningen av Stockholms småbrottslighet mot ideologiska föreställningar om god ordning i samhället, formulerade av Överståthållare Carl Sparre.

Författaren ger, med sin noggrannhet och sin känsla för såväl enskildhetens som strukturens informationsvärde, läsaren en mångfacetterad inblick i 1770-talets Stockholm. Med insiktsfulla tolkningar av enskilda fall och större strukturer, innefattade i ett teoretiskt ramverk om ordning, oordning och urbanitet, formar sig texten till en tankeväckande studie av tidigmodern mentalitet i en främmande men välbekant stad.